Vi borde lyssna mer på de som älskar oss
Min pojkvän är en klok varelse. Dessutom tycker han om mig för att jag är jag. Han är smart och rolig, snygg och trevlig och han skulle göra allt för mig. Han är fin och jag borde lyssna mer på honom, för hade jag gjort det så hade jag haft så otroligt bra självförtroende.
Han tycker till exempels att bloggar inte är bra. Att vi tjejer har någon konstig gen som gör oss besatta av allt som skiner och glänser på utsidan utan att titta på innehållet. Så är bloggar, många bloggar, och vi andra "dödliga" vi sitter framför skärmen och suger in oss deras outfits, dyra fikor och glammiga frisörbesök. Ingen erkänner det, men de stora bloggerskornas ord är lag.
Vi säljer vår själ för detta, för det ytliga, för den lilla lilla kakbiten som dessa fantastiska människor skriver ner. Det slutar alltid med att man har ångest. De har finare hår, finare kläder, snyggare naglar, passar bättre i rött läppstift, har mer pengar OCH de är kända. På grund av att de har allt det där, eller de har allt det där på grund av att de är kända.
Vi får ångest för att vi inte är lika bra, lika fantastiska, lika intressanta. För att vi en lördagskväll inte är ute på senaste innebaren med alla våra sjukt roliga kompisar eller för att vi köper lårhöga stövlar för tusentals kronor.
Visst, jag tror inte att bloggerskorna menar det, men de ger oss andra tjejer dåligt självförtroende. Vi älskar allt som står på en piedestal och där står bloggerskorna. In the center of the attention och glänser av faktumet: syns man inte, finns man inte. Medan sådana som jag får stå bredvid och titta på. Med finnar, mina gamla vanliga jeans, otränad mage och tråkigt hår.
Men som sagt, min pojkvän tycker om mig för att jag är jag, mina kompisar tycker att jag är rolig att vara med och mina föräldrar tycker att jag är något utav det bästa de har gjort. Vi får inte glömma det, vi som står bredvid och tittar på.
Vi borde lyssna mer på de som älskar oss. Min pojkvän säger att jag ska sluta läsa alla bloggar, för mitt eget bästa. För han ser vad det gör med mig och han hör vad jag säger och hur jag står framför spegeln och tittar. Så jag ska faktiskt göra ett ärligt försök. Kanske har han rätt, kanske kommer jag att känna att jag får ett bättre självförtroende? Let's try it.
Det jobbiga är bara att jag redan har kli i fingrarna.
