Aldrig förr har flitigheten varit så... flitig!
Idag har vi projektarbetat utav bara fan rent ut sagt. Det mesta är gjort nu; vi har vår lektion färdigplanerad och jag kan bara säga en sak: den unge som inte kommer ha roligt är ett konstigt barn! All musik är nerbränd på skivor, all teknisk utrustning är kirrad och alla bilder (eftersom ingen förstår ett ord av vad vi säger) är utprintade och inplastade.
Känns bra. Nu när vi gjort en halv miljon saker har vi bara en sådär... tusen kvar känns det som. Det är mycket som ska göras och det är stressigt värre!
Jag och Emmely hade nog kunnat locka fram ett och annat skratt ur den som fick se oss idag när vi planerade våra lektioner. Allting förklaras på ett nästan idiotförklarande sätt med bilder, enkla ord och rörelser och det skulle vi träna in. För oss själva, i mitt lilla rum. När jag skulle börja dansa kosackdans gick det livligt till!
Dagens samtalsämnen har varit; inför studenten och hur man utför sina toabesök. Här i Sverige har man ju sina rutiner. Om man nu någon gång skulle vara tvingad (för man gör det aldrig när man umgås med andra människor om det inte är absolut nödfall) att göra nummer 2 så gör man ALLT för att det inte ska märkas. Kranen sätts igång, papper i toastolen, tvätta händerna samtidigt som man går runt omkring på toaletten så att tvåldoften ska spridas (oftast är det doftfri tvål, men det är ju värt ett försök), skyndar sig så mycket som möjligt, rycker upp dörren så att frisk luft kommer in genom tvärdrag osv.. Ja, vi tjejer vi är allt roliga vi.
Emmely har till och med gått så långt att hon försöker intala sin pojkvän att hon ALDRIG bajsar! Så jag frågade vad hon då gjorde men den frågan hade ju såklart ett logiskt (?) svar: "jag säger ju att jag kräker istället". Helt ärligt undrar jag om det är så mycket bättre?
Anledningen till bajsämnet är såklart vår oro för hålen i marken i Bangladesh. Jag kommer inte så mycket som att fälla en droppe kiss i ett sånt hål, jag klarar det inte! Jag kommer att dö!
ja.. som jag har sagt innan tror jag ju att det är väldigt nyttigt för oss att åka ner till Bangladesh, vi kan behöva lite nya perspektiv som ni kanske märker!
Nog om det, sovdags nu!
Känns bra. Nu när vi gjort en halv miljon saker har vi bara en sådär... tusen kvar känns det som. Det är mycket som ska göras och det är stressigt värre!
Jag och Emmely hade nog kunnat locka fram ett och annat skratt ur den som fick se oss idag när vi planerade våra lektioner. Allting förklaras på ett nästan idiotförklarande sätt med bilder, enkla ord och rörelser och det skulle vi träna in. För oss själva, i mitt lilla rum. När jag skulle börja dansa kosackdans gick det livligt till!
Dagens samtalsämnen har varit; inför studenten och hur man utför sina toabesök. Här i Sverige har man ju sina rutiner. Om man nu någon gång skulle vara tvingad (för man gör det aldrig när man umgås med andra människor om det inte är absolut nödfall) att göra nummer 2 så gör man ALLT för att det inte ska märkas. Kranen sätts igång, papper i toastolen, tvätta händerna samtidigt som man går runt omkring på toaletten så att tvåldoften ska spridas (oftast är det doftfri tvål, men det är ju värt ett försök), skyndar sig så mycket som möjligt, rycker upp dörren så att frisk luft kommer in genom tvärdrag osv.. Ja, vi tjejer vi är allt roliga vi.
Emmely har till och med gått så långt att hon försöker intala sin pojkvän att hon ALDRIG bajsar! Så jag frågade vad hon då gjorde men den frågan hade ju såklart ett logiskt (?) svar: "jag säger ju att jag kräker istället". Helt ärligt undrar jag om det är så mycket bättre?
Anledningen till bajsämnet är såklart vår oro för hålen i marken i Bangladesh. Jag kommer inte så mycket som att fälla en droppe kiss i ett sånt hål, jag klarar det inte! Jag kommer att dö!
ja.. som jag har sagt innan tror jag ju att det är väldigt nyttigt för oss att åka ner till Bangladesh, vi kan behöva lite nya perspektiv som ni kanske märker!
Nog om det, sovdags nu!
Kommentarer
Trackback
