Simma från stranden "jag" till stranden "du" i havet "vi"
Hur underbart är det på en skala att ha sovmorgon varje onsdag till halv ett?
Ville bara göra er lite avundsjuka! Det är riktigt vardagslyx att sova till tio en onsdagsmorgon, utan att vara försenad!
Så nu har jag suttit och tittat på "Efter tio" med Malou. En riktigt myskvinna den där Malou! Dagen till ära hade hon bjudit in Jan Guillou och Björn Ranelid.
Riktigt underhållande faktiskt. Ranelid måste ju vara något utav det mest självupptagna gud placerade på denna jord, fast Guillou är kanske inte för långt efter egentligen, men när man sätter dessa två självupptagna författare bredvid varandra så uppstår någonting som så fint kallas kulturkrock. Väldigt underhållande!
Jag är väl inte så mycket för Björn Ranelid men han ruvar på en hel del fina citat faktiskt, tråkigt nog använder han samma om och om igen. När jag började ettan så hade vi Björn Ranelid som föreläsare på vår skola, och då kommer jag ihåg hur han pratade om stranden du och jag och havet vi, med mera. Samma citat kom upp idag, dessutom med en mycket överlägsen min och ett belåtet leende. Man såg hur han tänkte "Jasså du, Guillou, tror du att du kommer på något bättre än det här citatet?"
Det roligaste var ju faktiskt att efter Ranelid skrytit om hur en kvinna tatuerat in ett av hans citat ("man bär sitt barn som den sista droppen vatten", eller något sånt) så kontrar Janne med "man dricker upp den sista droppen vatten, förhoppningsvis äter man inte upp sitt barn.
Som sagt underhållande!
Ville bara göra er lite avundsjuka! Det är riktigt vardagslyx att sova till tio en onsdagsmorgon, utan att vara försenad!
Så nu har jag suttit och tittat på "Efter tio" med Malou. En riktigt myskvinna den där Malou! Dagen till ära hade hon bjudit in Jan Guillou och Björn Ranelid.
Riktigt underhållande faktiskt. Ranelid måste ju vara något utav det mest självupptagna gud placerade på denna jord, fast Guillou är kanske inte för långt efter egentligen, men när man sätter dessa två självupptagna författare bredvid varandra så uppstår någonting som så fint kallas kulturkrock. Väldigt underhållande!
Jag är väl inte så mycket för Björn Ranelid men han ruvar på en hel del fina citat faktiskt, tråkigt nog använder han samma om och om igen. När jag började ettan så hade vi Björn Ranelid som föreläsare på vår skola, och då kommer jag ihåg hur han pratade om stranden du och jag och havet vi, med mera. Samma citat kom upp idag, dessutom med en mycket överlägsen min och ett belåtet leende. Man såg hur han tänkte "Jasså du, Guillou, tror du att du kommer på något bättre än det här citatet?"
Det roligaste var ju faktiskt att efter Ranelid skrytit om hur en kvinna tatuerat in ett av hans citat ("man bär sitt barn som den sista droppen vatten", eller något sånt) så kontrar Janne med "man dricker upp den sista droppen vatten, förhoppningsvis äter man inte upp sitt barn.
Som sagt underhållande!
Kommentarer
Trackback
