Skönhet
En vacker kvinna i Bangladesh.
Jag älskar det landet, jag älskar människorna. En dag ska jag tillbaka.
I måndags samlade vi in 2250 kr på Druidvillan. Män i kostym som druckit snaps är givmilda. Tackar pappa än en gång för hjälpen, 2250 kr är många lärarlöner.
Perspektiv är underliga saker.
Med en ny syn
Jag har så mycket att berätta om min resa att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Kanske vid våra skolbesök, eller ska jag berätta om de fabriker vi varit på, om barnarbetarna eller om hur billigt allting var, att vi åt ris varje dag och naanbröd, att jag har lärt några bengaler att dansa bugg eller att jag kallades Dancer-Johanna. Dels för att vi var tre Johannor som åkte ner men mest för att jag inte kunde stå still så fort de började spela sin rytmiska musik.
Kanske borde jag berätta om Emmelys födelsedag och att vi sjöng "Happy Birthday" på en scen för säkerligen 300 bengaler? Om barnen som vi hade dans och teater med, om vår söta guide Idris eller om skandaltolken? Kanske om marknaden som luktade en blandning av kobajs och curry. Att våra sängar antagligen var sämre än sängarna i svenska fängelser, att lukten av giftigt insektsmedel och mögel var det sista man kände innan man somnade om kvällarna och att vi blev bjudna på ett hinduiskt bröllop. Som sagt, vi har gjort så mycket de två veckor vi var borta så jag vet inte vart jag ska börja.
Funderar på att skriva ner allting dag för dag utifrån min dagbok. Men det är ett ganska jobbigt projekt. Slår vad om att alla mina nära och kära hade blivit glada då, alla är så himla nyfikna men jag vet liksom inte riktigt vad jag ska svara på frågan "vad har ni gjort".
Jag gör nog det. Jag skriver nog ner hela min resedagbok, jag får kanske censurera den lite först. Men jag gör det, kan bli kul att spara det på bloggen också. Min lilla blogg.
Vårt lilla liv i Sverige, där snö är det enda som kan lysa upp. Jag ska tillbaka till Bangladesh, en vacker dag!
Aldrig förr har flitigheten varit så... flitig!
Känns bra. Nu när vi gjort en halv miljon saker har vi bara en sådär... tusen kvar känns det som. Det är mycket som ska göras och det är stressigt värre!
Jag och Emmely hade nog kunnat locka fram ett och annat skratt ur den som fick se oss idag när vi planerade våra lektioner. Allting förklaras på ett nästan idiotförklarande sätt med bilder, enkla ord och rörelser och det skulle vi träna in. För oss själva, i mitt lilla rum. När jag skulle börja dansa kosackdans gick det livligt till!
Dagens samtalsämnen har varit; inför studenten och hur man utför sina toabesök. Här i Sverige har man ju sina rutiner. Om man nu någon gång skulle vara tvingad (för man gör det aldrig när man umgås med andra människor om det inte är absolut nödfall) att göra nummer 2 så gör man ALLT för att det inte ska märkas. Kranen sätts igång, papper i toastolen, tvätta händerna samtidigt som man går runt omkring på toaletten så att tvåldoften ska spridas (oftast är det doftfri tvål, men det är ju värt ett försök), skyndar sig så mycket som möjligt, rycker upp dörren så att frisk luft kommer in genom tvärdrag osv.. Ja, vi tjejer vi är allt roliga vi.
Emmely har till och med gått så långt att hon försöker intala sin pojkvän att hon ALDRIG bajsar! Så jag frågade vad hon då gjorde men den frågan hade ju såklart ett logiskt (?) svar: "jag säger ju att jag kräker istället". Helt ärligt undrar jag om det är så mycket bättre?
Anledningen till bajsämnet är såklart vår oro för hålen i marken i Bangladesh. Jag kommer inte så mycket som att fälla en droppe kiss i ett sånt hål, jag klarar det inte! Jag kommer att dö!
ja.. som jag har sagt innan tror jag ju att det är väldigt nyttigt för oss att åka ner till Bangladesh, vi kan behöva lite nya perspektiv som ni kanske märker!
Nog om det, sovdags nu!
Det är vi som bär en del av ansvaret
Nationalsporten i Bangladesh är verkligen udda. Kabaddi går ut på att .. hålla andan! Två lag turas om att försöka ta poäng genom att springa in på motståndarlagets planhalva och kulla en motståndare. Det försvarande laget bildar en kedja för att stoppa den attackerande spelaren från att komma över på sin sida igen. Om spelaren inte är över på sin egen sida innan han tar ett andetag är han ute!
Minst sagt annorlunda. Det är nog ingen sport jag ska prova på med min astma.. Kan bli farligt kanske?
......................................................................................
Bangladesh är ett av de länder som utgör det absolut minsta ekologiska fotavtrycket. Det vill säga att de har väldigt lite utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar om man jämför med andra länder. Trots detta är Bangladesh ett av de länder som drabbas värst av klimatförändringarna. Jordbruk är den främsta ekonomiska källan men jordbruket förstörs av monsunregn och översvämningar. Dessa typer av naturkatastrofer har ökat i takt med klimatförändringarna. Förändringar som vi, här i västvärlden, i Sverige bidrar otroligt mycket till. Det är vi som tar vår bil i tid och otid, det är vi som inte orkar gå fram till TV'n och istället använder stand-by knappen på fjärrkontrollen. Det är vi som gör allt det där och mycket mer men det är ändå inte vi som känner av de största konsekvenserna av vårt handlande. Det lutsar vi så fint över till ett av världens fattigaste länder. Ett land som saknar skydd för sina invånare, där över 50 % av befolkningen lever på existensminimum och där barn vars högsta dröm är att bli läkare för att få chansen att hjälpa till glöms bort och tvingas jobba. I klädfabriker där den tröjan du hade på dig exempelvis igår är gjord...
Förstår ni, liksom jag att vi har lite ansvar i den här frågan? Hoppas det.
8 dagar kvar till Bangladesh
Så på ett vis är det väldigt skönt att komma igång, ingen mår bra av för mycket lussebullar. Jag lär snart se ut som en lussebulle, i alla fall som en bulle, den gula färgen har jag inte märkt av.
Om åtta dagar beger vi oss till Bangladesh men innan dess är det en del som ska fixas. Nu börjar det dra ihop sig och min magkänsla säger detsamma, det är pirr, oroligheter och spänning som ligger och bubblar. BR Leksaker kan ta sig därbak, (de ville inte sponsra med leksaker...) Eller egentligen vet jag inte om de vill, men de svarar inte när jag ringer. Ohyfsat!
Däremot är Trelleborgs Församlingshem och Gustav Centervall riktiga pärlor! Den 14 Maj ska vi hålla vår vernissage med föreläsning där. Det kommer bli riktigt intressant, hade jag varit du hade jag kommit dit. 25 spänn i inträde och du lindrar ditt samvete ett tag, pengarna kommer oavkortat gå till Proshika som är den organisation som vi åker med. Inte illa pinkat va? Vi kommer dessutom bjuda på trevlig underhållning och utbildande fakta. Hur mycket vet du om Bangladesh liksom? Inte sådär värst mycket va? Nej, trodde väl det. 25 spänn för en dos allmänbildning OCH gott samvete. Klå det!
Nu ska jag fortsätta i planerandet. Ska försöka hitta lite (o)laglig på musik på internet som vi ska spela i Bangla. Som en del i kulturutbytet liksom, nerladdad musik är en del av dagens Sverige liksom, det är ju vårt avlånga land som är hemland till det fantastiska hittpået: Piratebay.
Gott folk. Vi höres!
