Avundsjuk.
Att sitta i en svettig korvvagn med orent hår, avskavt rött nagellack och orakade ben samt läsa en harlequin-roman är inte det smartaste jag gjort på länge.
För er som inte vet vad en sådan roman innebär kan jag sammanfatta det såhär: överjordiskt snygga och självsäkra kvinnor, nej inte brudar, utan riktiga kvinnor. I just den jag valde är det en lejontämjerska, nej jag är inte ironisk, hon är verkligen det, på en omkringresande cirkus. Dessutom hade hon långt svart blankt hår och ben som räcker över mina bröst, långa, vältränade såklart. För att göra det hela värre brukade hon ibland extraknäcka som akrobat, det vill säga att hon då och då gör lite bakåtvolter och saltomortaler eller vad det nu heter. Till råga på allt kan hon utöver allt det andra fem språk flytande, där ibland franska och italienska. Avundsvärt? Neejdå.
Och för att göra det hela lite bättre så har hon båda fötterna på jorden och är knappt medveten om vilken man-mangnet hon är. Såklart får en gryyymt snygg kille ögonen på henne och där är historien. Det är sex, passion, snygga kroppar och ja... lejon.
Där satt jag i en korvvagn och kände mig sådär lagom sexig.
