Aldrig förr har flitigheten varit så... flitig!
Känns bra. Nu när vi gjort en halv miljon saker har vi bara en sådär... tusen kvar känns det som. Det är mycket som ska göras och det är stressigt värre!
Jag och Emmely hade nog kunnat locka fram ett och annat skratt ur den som fick se oss idag när vi planerade våra lektioner. Allting förklaras på ett nästan idiotförklarande sätt med bilder, enkla ord och rörelser och det skulle vi träna in. För oss själva, i mitt lilla rum. När jag skulle börja dansa kosackdans gick det livligt till!
Dagens samtalsämnen har varit; inför studenten och hur man utför sina toabesök. Här i Sverige har man ju sina rutiner. Om man nu någon gång skulle vara tvingad (för man gör det aldrig när man umgås med andra människor om det inte är absolut nödfall) att göra nummer 2 så gör man ALLT för att det inte ska märkas. Kranen sätts igång, papper i toastolen, tvätta händerna samtidigt som man går runt omkring på toaletten så att tvåldoften ska spridas (oftast är det doftfri tvål, men det är ju värt ett försök), skyndar sig så mycket som möjligt, rycker upp dörren så att frisk luft kommer in genom tvärdrag osv.. Ja, vi tjejer vi är allt roliga vi.
Emmely har till och med gått så långt att hon försöker intala sin pojkvän att hon ALDRIG bajsar! Så jag frågade vad hon då gjorde men den frågan hade ju såklart ett logiskt (?) svar: "jag säger ju att jag kräker istället". Helt ärligt undrar jag om det är så mycket bättre?
Anledningen till bajsämnet är såklart vår oro för hålen i marken i Bangladesh. Jag kommer inte så mycket som att fälla en droppe kiss i ett sånt hål, jag klarar det inte! Jag kommer att dö!
ja.. som jag har sagt innan tror jag ju att det är väldigt nyttigt för oss att åka ner till Bangladesh, vi kan behöva lite nya perspektiv som ni kanske märker!
Nog om det, sovdags nu!
Jag lovar!
Tänkte skriva ner mina nyårslöften, för att föreviga dem liksom, och så att jag inte kan ljuga för mig själv.
- Sluta äta godis, chips, och dricka läsk. Här ingår naturgodis, det absolut bästa som finns! Det har faktiskt gått riktigt bra, 11 dagar nu! Nu är sötsuget (nästan) borta!
- Bli lite mer strukturerad. Ni skulle ha sett platsen där jag sitter just nu.. Här är inte en tum av bordet som inte är täckt av mina papper, tuggummipaket, pennor, fjärrkontroller etc.
- Träna! Jag har faktiskt gått på en träning, men sen blev jag sjuk (som vanligt). Nu är det konståkning som gäller. Hurra!
- Må bra. Och i detta löftet inkluderar allt som jag mår bra av. Gustav, vänner, familj, ta det lugnt, läsa. Må braaa helt enkelt!
Sådärja, färdigskrivet. Nu är det dags att bli duktig och göra det du ska Johanna.
Ciao!
Det är vi som bär en del av ansvaret
Nationalsporten i Bangladesh är verkligen udda. Kabaddi går ut på att .. hålla andan! Två lag turas om att försöka ta poäng genom att springa in på motståndarlagets planhalva och kulla en motståndare. Det försvarande laget bildar en kedja för att stoppa den attackerande spelaren från att komma över på sin sida igen. Om spelaren inte är över på sin egen sida innan han tar ett andetag är han ute!
Minst sagt annorlunda. Det är nog ingen sport jag ska prova på med min astma.. Kan bli farligt kanske?
......................................................................................
Bangladesh är ett av de länder som utgör det absolut minsta ekologiska fotavtrycket. Det vill säga att de har väldigt lite utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar om man jämför med andra länder. Trots detta är Bangladesh ett av de länder som drabbas värst av klimatförändringarna. Jordbruk är den främsta ekonomiska källan men jordbruket förstörs av monsunregn och översvämningar. Dessa typer av naturkatastrofer har ökat i takt med klimatförändringarna. Förändringar som vi, här i västvärlden, i Sverige bidrar otroligt mycket till. Det är vi som tar vår bil i tid och otid, det är vi som inte orkar gå fram till TV'n och istället använder stand-by knappen på fjärrkontrollen. Det är vi som gör allt det där och mycket mer men det är ändå inte vi som känner av de största konsekvenserna av vårt handlande. Det lutsar vi så fint över till ett av världens fattigaste länder. Ett land som saknar skydd för sina invånare, där över 50 % av befolkningen lever på existensminimum och där barn vars högsta dröm är att bli läkare för att få chansen att hjälpa till glöms bort och tvingas jobba. I klädfabriker där den tröjan du hade på dig exempelvis igår är gjord...
Förstår ni, liksom jag att vi har lite ansvar i den här frågan? Hoppas det.
8 dagar kvar till Bangladesh
Så på ett vis är det väldigt skönt att komma igång, ingen mår bra av för mycket lussebullar. Jag lär snart se ut som en lussebulle, i alla fall som en bulle, den gula färgen har jag inte märkt av.
Om åtta dagar beger vi oss till Bangladesh men innan dess är det en del som ska fixas. Nu börjar det dra ihop sig och min magkänsla säger detsamma, det är pirr, oroligheter och spänning som ligger och bubblar. BR Leksaker kan ta sig därbak, (de ville inte sponsra med leksaker...) Eller egentligen vet jag inte om de vill, men de svarar inte när jag ringer. Ohyfsat!
Däremot är Trelleborgs Församlingshem och Gustav Centervall riktiga pärlor! Den 14 Maj ska vi hålla vår vernissage med föreläsning där. Det kommer bli riktigt intressant, hade jag varit du hade jag kommit dit. 25 spänn i inträde och du lindrar ditt samvete ett tag, pengarna kommer oavkortat gå till Proshika som är den organisation som vi åker med. Inte illa pinkat va? Vi kommer dessutom bjuda på trevlig underhållning och utbildande fakta. Hur mycket vet du om Bangladesh liksom? Inte sådär värst mycket va? Nej, trodde väl det. 25 spänn för en dos allmänbildning OCH gott samvete. Klå det!
Nu ska jag fortsätta i planerandet. Ska försöka hitta lite (o)laglig på musik på internet som vi ska spela i Bangla. Som en del i kulturutbytet liksom, nerladdad musik är en del av dagens Sverige liksom, det är ju vårt avlånga land som är hemland till det fantastiska hittpået: Piratebay.
Gott folk. Vi höres!
2009 i lite bilder!
Här kommer lite bilder från 2009, lite favoriter kan man väl säga :)
Gustav, my love.
På Tosselilla, sådär lagom slitna efter en pubrunda. Här hade jag till och med dragit upp stackaren i en karusell, han mådde inte bra!
En söt liten Henke som "kan själv". Han kommer bli lika stor och stark som sin bror!
Undervattenskamera!
Chaaarmigt!
En trött Johanna
Snett var det här!
Olivia, Johanna, Janni
Grillkvällar!
Olivia och Emmely - dags för utgång!
Johanna och Olivia - fin - finare!
Grillkväll på stranden! 
Freddie the smelly and wonderful dog and me - nice couple?
Massa blåbärssmoothie denna sommar!
Som sagt massa blåbärssmoothie!!
Tomas Ledin - världens bästa konsert!!
Gustav hoppade fallskärm!
En gång på vårkanten
Jag och Emmely under Trelleborgsrevyn, fy vad det var roligt!
Under hösten sjöng vi massa konserter med star school choir. Jag fick chansen att medverka i tre av dessa konserter, varav en jag var värdinna och lite sådant. Då fick vi träffa Nelson Mandelas barnbarn. Han på bilden är Zulukungen :) 
Här är Nelson Mandelas barnbarn, han tackade oss för vårt fian engagemang. Det var en fantastisk kväll. Hela Malmös elit var samlade på ett och samma ställe, där hölls auktioner där saker auktionerades ut för miljoner kronor sammanlagt.
Så var det dags för sceniskt musikprojekt!
Jag var Marilyn Monroe!
Jag och Emmely var på en skola och hade en lektion i dans och teater med femteklassare, det var riktigt roligt! Till och med pojkarna dansade!
Sen växte mitt hår något så otroligt!
Det var lite små axplock från en gigantisk fotosamling! (ända sen jag fick kameran av Gustav har det varit fotografering hela tiden)
Ciao mon amigos! :)
En tur till Lund
Jag tycker om att jag fortfarande träffar mina rumskamrater från England. En språkresa jag gjorde efter nian! Vi är alltid lika avslappnade och har alltid lika roligt tillsammans.
Mitt 2009
Ni vet den där känslan man kan få när ett år börjar lida mot sitt slut? "Jag har inte gjort någonting vettigt alls detta förbaskade året, men nästa, ja nästa, då jävlar ska alla mina önskningar bli verklighet". Ja, ni känner säkert igen den känslan? I alla fall brukar jag lida av de här tankarna i slutet av december, men i år tänkte jag skriva en sammanfattningslista av 2009. Så att jag slipper det där bekymret med ångest över året som gått, för det har ju gått liksom..
Under 2009:
Våren
- Fortsatte jag att vara tillsammans med min älskade Gustav.
- Var jag under våren väldigt mycket tränare uppe i ishallen.
- Fick jag till uppgift att koreografera den största delen av Trelleborgs Konståkningsklubbs is-show.
- Brände nästan ut mig.
- Åkte till Österrike, Salbach med Gustav och lärde mig åka skidor, kom fram till att solsemestrar är överskattade.
- Träffade trevliga göteborgare i Salbach.
- Tog hand om min magsjuke pojkvän (och alla andra magsjuka på hotellet).
- Såg en råbiff för första gången! (Åt den inte, vägrade pussa Gustav efter att han ätit av den)
- Förminskade brösten. Kräktes. Mådde dåligt. Blev supernöjd och hade världens finaste kompis och pojkvän som kom och hälsade på mig på sjukhuset.
- Missade min första dansuppvisning i skolan pga operationen men fick spela gubbe och kom fram till att jag var ganska bra på teater.
- Repeterade jag inför sommarlustspelet med Emmely och Trelleborgs Revyn.
- Kom fram till att jag och Emmely trivdes väldigt bra ihopa!
- Min pappa satte in en fin liten artikel i tidningen om mig, jag blev tårögd och jätteglad. Har sparat det lilla utklippet väl.
- Fíck en liten talroll i Wallanderfilmen när vår kör provspelade.
Sommaren
- Spelade in Wallanderfilmen Dödsängeln och fick träffa massa svenska skådisar. Fick se hur filmlivet gick till och att det absolut inte var en dans på rosor. Tror vi ägnade sammanlagt 10 dagar på olika inspelningsplatser.
- Fick för första gången ha en mygga på mig i en riktigt filminspelning, det var coolt!
- Blev hämtad för allra första gången av Gustav när han hade tagit sitt körkort i sin fina Volvo. Det kommer jag nog alltid komma ihåg, hur han spelade Bruce Springsteen och att natten var ljus och hur fin han var.
- Gustav fyllde arton och blev stor man!
- Gustav och jag fick för oss att en natt köra ut i den skånska landsbygden och lägga oss på en filt och titta på himlen, det var svinkallt och jag var sjukt trött. Men det var fint!
- Spelade upp "När Jins Månsson" skulle fria med Trelleborgs Revyn som Dreamgirl, vissa dagar var där över 300 personer i publiken och solen gassade som aldrig förr! Jag fick ett litet sångsolo och vi hade glitterperuker, änglavingar och lila klänningar, dessutom sålde vi massa lotter!
- Hade världens bästa artonårsfest innan jag hade fyllt arton. Det var tack vare min pappa, han gjorde det till en av de bästa kvällarna i mitt liv. Min bror fanns också på plats. Den kvällen hade jag axellångt blont hår i små lockar, en rosa klänning som jag fått av pappa i födelsedagspresent inför kvällen och Gustavs födelsedagspresent i öronen; ett par guldöronhänge. De finaste någonsin. Maten var god, gästerna var underbara och kvällen var fantastisk!
- Blev intervjuad och fick världens största bild i tidningen, "Johanna älskar att stå på scen". Kände mig som en lokalkändis, det var ganska kul!
- Som lite för tidig artonårspresent fick jag en liten vistelse till Danmark av min kära storebror. Tracy Chapman konsert och väldigt mycket cider. Gustav var också medbjuden och det var en fin solig dag och min storebror var lika oklok i huvudet som vanligt! Men det var roligt. Tracy Chapman var, precis som jag trodde, Guds gåva till musikälskande människor. Så himla fint!
- Sen fyllde jag arton också, på riktigt. Strålande sol den dagen och vi hade föreställning i folkets park som vanligt. Hela föreställningen inleddes med att Trelleborgs Revyn och HELA publiken sjöng för mig. Riktigt mäktigt, blev så otroligt glad! Efter föreställningen stressade jag och Emmely som aldrig förr och sminkade oss på bussen för en ordentlig utekväll i Malmö som riktigt artonåring. Blev bjuden på drinkar och dansade loss, på natten kom älskade Gustav och hämtade mig och jag var världens lyckligaste!
- Denna sommaren visade jag mig på stranden också, med en viss stolthet. Jag hade ju inte gigantiska pattar i vägen. Jag i bikini, trekantsbikini! Vi spenderade ett par soliga dagar på stranden, det gamla gänget. Lekte med min undervattenskamera som jag fick av Gustav i namnsdagspresent, skrattade som aldrig förr!
- En regning dag åkte jag med Gustavs familj till Tosselilla, otroligt mysigt. Vi studsade, klappade getter, badade, åkte karuseller och åt grillad korv.
- Några dagar plockade jag jordgubbar, ett slitjobb som jag fick ca 1000 kronor för. Tror jag gjorde av med dem ganska snabbt..
- Klippte av håret till en page och kom fram till att det var min grej!
- Sen fick jag helt plötsligt jobb i en korvvagn tillsammans med Freddy (inte hunden). Det var något utav det tråkigaste jag gjort men jag tjänade massvis av pengar, eller massvis och massvis. Några slantar i alla fall. Sen slog kiosken igen, för vi hade inga kunder. Jag kommer aldrig kunna äta pölse igen.
- I slutet av sommaren åkte jag och Olivia till Göteborg. Ett par dagar på Scandic med lyxfrukost och med ett Göteborgspass som resulterade i att vi gjorde alla turistaktiviteter som gick att göra: åka paddan, åka sightseeingbuss, shoppa, gå på Liseberg, gå på Universeum, äta gigantiska kanelbullar, festa på NRJ's efterfest tillsammans med Knappet och Hakim, vi var mäkta stolta över att komma in (det var 22+). Festade lite till dagen efter på samma klubb (ännu mer stolta över att komma in, 26+). Gjorde lite obetänksamma saker, ångrade oss lite.
- Insåg att jag hade världens bästa pojkvän och att jag aldrig skulle kunna leva utan honom.
- Tillsist började skolan.
Hösten
- Första dagen i skolan och vi fick reda på mer om höstens stora projekt: Sceniska. Ett projekt som skulle innebära massa arbete från ES3's sida och framförallt samarbete. Ojoj, ska en klass som ES3 SAMARBETA? Mer gruppindelad klass får man ju leta efter. Redan första dagen fick jag rollen som Marilyn Monroe, tydligen passade det mig? Tackar och bockar, för enligt mig är hon en av de absolut sexigaste genom världshistorien!
- Körkortet började på allvar. Jag övningskörde och skrev prov om vartannat.
- Sen var det äntligen dags för uppskrivningen. Gustav hämtade mig i sin volvo och vi blev ovänner på vägen. Jag grät och skrek och var hungrig. Körkortsfotot kommer för alltd påminna mig om det. Så som jag kämpade där för att inte se ledsen ut har jag nog aldrig kämpat i mitt liv. Jag blev ännu mer arg på Gustav för att han hade lyckats göra mig ledsen innan min uppskrivning - då kommer jag ju aldrig klara det! Egentligen var allt mitt fel för jag var så otroligt nervös inför den där jävla uppskrivningen! Men jag klarade det. Tur det, annars hade det varit synd om Gustav!
- Ett par dagar efter var det dags för uppkörning. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så nervös. Om jag klarade det? ... Nej.
- Andra uppkörningen beställdes snarast för att körkortet skulle bli uppklarat. Men inte denna gången heller gick det hem.
- Här i mellan begav jag mig med pappa till Grekland. Ulla fyllde 60 och hade bjudit med sin familj dit, pappa bjöd med mig. En välbehövd vecka tillsammans med min far då jag fick lära känna både Ulla, hennes barn och barnbarn. Dessutom behövde jag komma bort från trycket med körkortet som förstörde allt vad självförtroende hette. Resan bjöd på grekisk mat, sol, bad, massa drinkar, karaoketävlingar, bergbestigningar och soleksem. Det var helt enkelt perfekt!
- Körkortsångesten satt i och tredje uppkörningen beställdes. Denna gången hade jag byggt upp något som liknade panikångest inför uppkörningar och jag blackade totalt. Mannen som skulle testa mig avbröt uppkörningen för han tyckte att det var "som att sitta brevid en zombie". Inga lysande kommentarer med andra ord - jag var en fara för trafiken!
- Tiden höll på att rinna ut för mitt körkort och jag var snart tvungen att göra om uppskrivningen också. Mitt självförtroende var i bottnen och jag tänkte aldrig mer sätta mig i en bil. Som tur var så övertalade mamma och pappa mig och äntligen togs det tag i övningskörningen hemma också!
- Uppkörning bokades i MALMÖ! Pappa hällde i mig pressad citronsaft för nervositeten och jag KLARADE DET!
- För övrigt har det varit mycket party denna hösten. Att vara arton har sina fördelar och nackdelar och de går ofta hand i hand. De flesta pengarna gick åt till uteställen och dyr alkoläsk. Det var maskerader, artonårsfester, pubkvällar, danskvällar, tjejkvällar, klassfester med mera. Det var dyrt - men jävligt roligt!
- Sceniska Musikprojektet bar äntligen av stapeln. En vecka total repetition och en vecka föreställningar. Grymt lyckat och vadå ES3 kan inte samarbeta? Sammanhållningen höjdes från 0 till 3000. Det byttes om, sminkades, knäpptes strumpebandshållare, bråkades, skrattades och mysades under dessa två veckorna. INGA hämningar alls. "Nu flyger vi"! Sceniska musikprojektet avslutades med klassfest hos mig. En mycket lyckad kväll!
- Under hela hösten har det varit mycket teaterrepetition. Både scenfolket och i skolan. Resultatet kommer till våren.
- Just det! Höll på att glömma mitt och Emmelys projektarbete! Efter jobb med uppsatser och brev och projektplaner och intervjuer så fick vi äntligen beskedet! Vi ska få komma till Bangladesh! I januari bär det av mot vårt livs resa!
- Under hösten lyckades jag också få panik över studenten, eller snarare vad som händer efter studenten. Jag lyckades få tag i en familj i Spanien och dit bär det av en vecka efter studenten. Ett år i Spanien. Tjohej!
- Sen blev det jul och nyår och allt vad det innebar. Julafton spenderades med pappa hos Robban och nyår - slutet av ett väldigt lyckat 2009 spenderades med min pojkvän, en av de mest centrala delarna i mitt liv under detta året. Förhoppningsvis resten av mitt liv också, men det återstår att se.
Nu, ett par dagar in på 2010 så är jag spänd. Det är nu det gäller!
Tack för mig. Tack för ett bra år, tack för att jag finns och för att folk i min närhet finns. Tack!
