"JAG SKA KÖPA EN KÄRRINGAKÖRD JÄVLA POLO"
Min pojkvän har ett temperament som inte är att leka med. Särskilt inte när det kommer till sådana saker som hans bil. Hans bil är hans bästa ägodel, man kan jämföra stoltheten med en mans vanliga stolthet över hans mer intima kroppsdelar, frustrationen är dessutom ungefär densamma när bilen inte fungerar som när hans fallos inte visar upp de vanliga färdigheterna.
Detta temperament fick jag uppleva idag. Alltså bil-frustrationen. Det var tydligen kopplingen som inte "tog" och växlarna som inte "gick i". Jag som inte förstår någonting om bilar försöker nicka och se medlidande ut. Det är ju trots att 50 000 kronors "skrot" som inte presterar enligt förväntningarna.
Det första han gjorde när vi kom innanför dörren är att gå in på blocket, mötesplats för alla bilälskande människor och letar upp "en bil som i alla fall fungerar", tydligen är Polo en sådan. "Ingrid i Ystad säljer sin röda jävla Polo, lika bra att jag kör dit och hämtar den". Jag sitter tyst bredvid och bara nickar, försöker låta smart "ja, tjejer kör inte sönder sina bilar" varpå Gustav utropar "JAG SKA KÖPA EN KÄRRINGAKÖRD JÄVLA POLO".
När hans lite mer bilkunniga kompis hade undersökt bilen kommer Gustav in till mig med ett litet skamset leende, "jag ska inte alls köpa en Polo älskling.. Det var bara bromsvätskan". Tydligen var det goda nyheter eftersom han hade ett nästintillt fromt leende på läpparna, jag bara nickade och log och såg ut som om jag fattade hur bra allting precis blev.
Så nu har jag en nöjd pojkvän, och han får gärna skynda sig från sitt paradis (Biltema) för nu börjar snart bröllopet.
Imorgon åker vi till Grekland, långt bort från kopplingar, bromsvätskor och röda Polos.
Detta temperament fick jag uppleva idag. Alltså bil-frustrationen. Det var tydligen kopplingen som inte "tog" och växlarna som inte "gick i". Jag som inte förstår någonting om bilar försöker nicka och se medlidande ut. Det är ju trots att 50 000 kronors "skrot" som inte presterar enligt förväntningarna.
Tillsist fick vi putta, och då var ilskan så märkbar att det ångade ur öronen på honom. Jag vågade inte fälla kommentarer som "det är materiella saker", "det är bara en bil", "tänk på världssvälten" osv.
Det hade nog varit lika uppskattat som när han tycker att en självlysande finne på näsan "inte är hela världen" eller när klänningen som jag skulle ha på mig på festen visar sig ha krympt i tvätten. Så jag höll tyst, helt enkelt det mest säkra att göra.Det första han gjorde när vi kom innanför dörren är att gå in på blocket, mötesplats för alla bilälskande människor och letar upp "en bil som i alla fall fungerar", tydligen är Polo en sådan. "Ingrid i Ystad säljer sin röda jävla Polo, lika bra att jag kör dit och hämtar den". Jag sitter tyst bredvid och bara nickar, försöker låta smart "ja, tjejer kör inte sönder sina bilar" varpå Gustav utropar "JAG SKA KÖPA EN KÄRRINGAKÖRD JÄVLA POLO".
När hans lite mer bilkunniga kompis hade undersökt bilen kommer Gustav in till mig med ett litet skamset leende, "jag ska inte alls köpa en Polo älskling.. Det var bara bromsvätskan". Tydligen var det goda nyheter eftersom han hade ett nästintillt fromt leende på läpparna, jag bara nickade och log och såg ut som om jag fattade hur bra allting precis blev.
Så nu har jag en nöjd pojkvän, och han får gärna skynda sig från sitt paradis (Biltema) för nu börjar snart bröllopet.
Imorgon åker vi till Grekland, långt bort från kopplingar, bromsvätskor och röda Polos.
Kommentarer
Trackback
