Genusvandring
Jag har lov nu. Snart i alla fall. Jag ska bara skriva ett litet PM om genusvandring. Specifika mönster i vardagen. Intressant men så kliché. De senaste svenska C lektionerna är genus och jämställdhet det enda som har diskuterats. Det tar liksom inte slut trots att man bara upprepar samma sak om och om igen.
Daniel i min klass tycker att jag är sexist. Jag är nog det. Både kvinnor och män är sexister. Eller jag är ingen SÅN sexist. Jag trycker aldrig ner andra människor, jag bara tycker lite saker om män ibland, att de är lite svin ibland.
Men sedan jag träffade Gustav har jag också ändrat uppfattning radikalt. Dessutom har jag många fantastiska killkompisar som är väldigt långt ifrån svin.
Det är kanske till och med bra för tjejer att vara lite sexister ibland? Det snackas ju jämt om att vi tjejer borde ta jämställdheten i våra egna händer, stå upp för oss själva. Då kanske en liten bit sexist inte är något dåligt?
Uppfatta mig rätt nu, jag tycker INTE det är okej att trycka ner en annan person pga deras kön. Verkligen inte.
Nu ska jag fortsätta med mitt PM, sen är det lov. Ikväll ska jag på räkfrossa med Lindy och Emmely. Jag tycker inte ens om räkor, men jag ska lära mig. Fasar lite inför detta, de är rosa och ostbågeformade och luktar fisk. Gott? Svårt att tro det..
Daniel i min klass tycker att jag är sexist. Jag är nog det. Både kvinnor och män är sexister. Eller jag är ingen SÅN sexist. Jag trycker aldrig ner andra människor, jag bara tycker lite saker om män ibland, att de är lite svin ibland.
Men sedan jag träffade Gustav har jag också ändrat uppfattning radikalt. Dessutom har jag många fantastiska killkompisar som är väldigt långt ifrån svin.
Det är kanske till och med bra för tjejer att vara lite sexister ibland? Det snackas ju jämt om att vi tjejer borde ta jämställdheten i våra egna händer, stå upp för oss själva. Då kanske en liten bit sexist inte är något dåligt?
Uppfatta mig rätt nu, jag tycker INTE det är okej att trycka ner en annan person pga deras kön. Verkligen inte.
Nu ska jag fortsätta med mitt PM, sen är det lov. Ikväll ska jag på räkfrossa med Lindy och Emmely. Jag tycker inte ens om räkor, men jag ska lära mig. Fasar lite inför detta, de är rosa och ostbågeformade och luktar fisk. Gott? Svårt att tro det..
Vete och socker tillsammans kan liksom inte bli äckligt!
Idag var jag duktig, tyckte jag i alla fall. Jag sprang tre varv i Östervångsparken (som är springparken här i Trellehåla). TRE varv. Ni anar inte hur länge sedan det var. Stoltheten har inte gått att ta miste på.
Så när mamma kom hem med en påse från bageriet kände jag att det skulle jag nog kunna unna mig. Så det gjorde jag. Ack så gott vete och socker är liksom. Smörbullar. Mmmmmm. När jag skulle hugga in på kanelbullarna så klämde jag ur mig, som ett sorts försvar "jag har ju trots allt sprungit tre kilometer idag". Surkuken lyckades klämma ur sig att man minsann skulle springa en mil MINST om man ville bli av med en kanelbulle.
Så jag övervägde saken och bestämde mig för att bara ta en halv. Då var det ju mer okej, eller hur? Smörbullen räknas liksom inte tycker jag.
Så när mamma kom hem med en påse från bageriet kände jag att det skulle jag nog kunna unna mig. Så det gjorde jag. Ack så gott vete och socker är liksom. Smörbullar. Mmmmmm. När jag skulle hugga in på kanelbullarna så klämde jag ur mig, som ett sorts försvar "jag har ju trots allt sprungit tre kilometer idag". Surkuken lyckades klämma ur sig att man minsann skulle springa en mil MINST om man ville bli av med en kanelbulle.
Så jag övervägde saken och bestämde mig för att bara ta en halv. Då var det ju mer okej, eller hur? Smörbullen räknas liksom inte tycker jag.
En liten deklaration
Jag är kär i min pojkvän.
Men inte sådär nykär längre, det är jag bara ibland.
Snarare mer tryggt kär, jag liksom älskar honom. Jag är så trygg i honom och han är så trygg i mig och ändå har vår trygghet inte förstört någonting.
Jag vet inte hur livet hade varit utan Gustav, jag vågar inte ta reda på det heller, jag vill inte ha reda på det.
Livet är fint!
Det är snart vår och snart student och vi har skrivit inbjudningslista till min student. Idiotiskt lång. Snart snart snart.
Studentliv
Jag längtar till massa saker. Jag försöker verkligen leva i nuet, men nuet är verkligen inte min grej, framtiden känns alltid roligare och bättre. Särskilt när nuet inte känns bra, då tänker man på framtiden. För i framtiden då är man snygg, smart, brun, smal och har roligare saker för sig än att sitta i ett ostädat tonårsrum i en håla någonstans i södra Skåne.
Även om framtiden bara ligger tre veckor framöver.
Det ironiska med detta är att vi så småningom kommer till framtiden, och då är det fortfarande framtiden som känns mer lockande och nutiden är trist och grå.
Ögonen hitåt, jag heter Johanna och lever i min egna lilla värld.
Nu är det föreställningsvecka. Det har ju bara tagit oss 1,5 terminer att färdigställa teaterpjäsen. Genrep. Ja, så heter den, teaterpjäsen alltså. Vi känner oss kassa och halvdana, som om vi inte kommer någonstans. Bitterfittan (mamma) och Surkuken (Tomy) tyckte att vi var fantastiska, ord som värmde. Jag tycker nog också att vi är rätt duktiga, egentligen. Jag bara hänger på alla andras negativa tankar.
Pappa tyckte jag var kingen. Min karaktär är hemsk. Alltså missuppfatta mig rätt, det är en hemsk människa, men en väldigt rolig karaktär. Jag är Bitterfitta Deluxe om man säger så.
Just nu är det väldigt mycket. Idag klev jag in genom ytterdörren kvart över nio någon gång, på kvällen. Lagom sliten, mör i kroppen och svettig efter två föreställningar, två timmars sång och teaterrepetition av en annan föreställning. "Jag har världens mest fullproppade liv" sa jag och mamma svarade "och du äääälskar det".
Det är ju uppenbarligen något som är fel på mig.
Nästa vecka är det påsklov, och då kan jag lämna Genrep bakom mig. Skönt på ett sätt, vet dock inte riktigt hur jag ska kunna lämna min karaktär, hon har ju varit min ursäkt att bete mig som en riktig fitta den senaste tiden. Jag tycker att det är skönt att gå in i hennes bittra, elaka, småsynta, avundsjuka värld. Den är så.. mörk och ensam och hård och kall och jag får avreagera mig och vara arg och putta på folk och trycka ner dem.
Är jag en hemsk människa om jag erkänner att jag trivts i att faktiskt få lov att utagera allt det där? Men sen är det minst lika skönt att komma tillbaka till verkligheten, till mitt riktiga glada jag.
Förresten, om ett par veckor ska jag till Umeå, varför vågar jag inte riktigt berätta, sen ska jag till Prag, och därimellan ska vi ha teaterpremiär och efter Prag har vi solo-konsert.
Det är mycket nu.
I like it!
Jag ska, ska jag?
Tur att Emmely ringde och sa att vi ska hålla dans och teaterlektion imorgon för de små sjuåringarna. Det hade jag totalt glömt bort. Vet inte riktigt vad jag sysslar med nuförtiden. Jag som alltid varit punkt och prick Johanna. Eller tja, det har jag väl aldrid direkt varit men nu är jag extremt stökig av mig. Idag har jag inte gjort mycket vettiga saker vill jag lova.
Dansen var inställd imorse också. Jag som var sugen på att anamma tango-solot. Tango är så häftigt, och vet ni (eller du, eller ingen som läser det här) det är El Tango De Roxanne vi ska dansa till! Det är en av de maffigaste låtarna i filmhistorien. Fantastisk!
Jag och Presentatören Göran Göransson, som spelas av Jonna. Det kommer nog bli bra, vår uppsättning av Genrep. Jag älskar min roll, jag älskar att jag får vara bitchig, kallhjärtad och bitter. Det är så långt ifrån den jag egentligen är, ibland är det skönt att bara få lov att gå in i en annan gestalt.
Jag måste läsa repliker.
Det är mycket måsten nu. Uschja.
Men det känns skönt, att få saker gjorda och ha saker att göra.
Nu ska jag köra hem till min fina Gustav, som tur var hade jag ju glömt en del lektionsmaterial hemma hos honom så tyvärr måste jag pallra mig dit nu. Suck vad jobbigt. Hihi, det är inte alls jobbigt!
Puss på livet!
Dansen var inställd imorse också. Jag som var sugen på att anamma tango-solot. Tango är så häftigt, och vet ni (eller du, eller ingen som läser det här) det är El Tango De Roxanne vi ska dansa till! Det är en av de maffigaste låtarna i filmhistorien. Fantastisk!
Jag och Presentatören Göran Göransson, som spelas av Jonna. Det kommer nog bli bra, vår uppsättning av Genrep. Jag älskar min roll, jag älskar att jag får vara bitchig, kallhjärtad och bitter. Det är så långt ifrån den jag egentligen är, ibland är det skönt att bara få lov att gå in i en annan gestalt.
Jag måste läsa repliker.
Det är mycket måsten nu. Uschja.
Men det känns skönt, att få saker gjorda och ha saker att göra.
Nu ska jag köra hem till min fina Gustav, som tur var hade jag ju glömt en del lektionsmaterial hemma hos honom så tyvärr måste jag pallra mig dit nu. Suck vad jobbigt. Hihi, det är inte alls jobbigt!
Puss på livet!
