Kära tomte...
Jag har varit ett snällt och väluppfostrat Knytte i år. Mitt rum har varit städat sedan i fredags, jag jobbade i en korvkiosk i somras, jag har varit väldigt engagerad i olika saker, eeeehh, plus att jag borde få lite synd-om poäng eftersom min fot, bokstavligen talat blev överkörd idag.
Så tomtefar, här är min önskelista!
1. Sånglektioner
2. Systemkamera (Canon eos 450d)
3. En mp3 (gärna någon form av apple, för att de är snyggast.)
4. En snygg (och fungerande) klocka
5. En mobiltelefon. Men egentligen vågar jag inte ha någon, för de överlever inte mig..
6. Lite för att dryga ut min garderob (jag har inte sagt att jag inte ska vara materialistisk i detta inlägget, jag lät min vanliga självdistans stå åt sidan för den bortskämda lilla brat jag är...) Nej rättare sagt gör jag som min mamma alltid sa när jag var liten: jag önskar. Men för att gå tillbaka till min materialistiska önskelista.
Följande saker är från HM, (det är rea där nu, bra va?)
En mysig polo-halsduk. Nej, jag har inte tillräckligt med halsdukar.
Krimskrams-öronhänge. Jag ÄLSKAR krimskrams!
En dundersöt BH till mina dunderfina bröst. (japp, jag har good confidence efter min operation, och nej jag har inte gjort en förstoring för er som inte hänger med, snarare åt andra hållet)
Fina trosor att matcha med!
Vääärldens finaste silkeskjorta. Helt perfekt för då slipper man dra in magen hela tiden!
Nixpix, jag har inte tillräckligt med tights. Det har man inte när man lever i tights (oj, varning för bitchsnack. Det är rätt kul att vara ytlig ibland)
Världens sötaste puderrosa sak!
Mmm, en skinnkjol!
Alltså, den här skinnjackan har jag suktat efter i åååår. Typ i alla fall, och det är rea på den nu. Antagligen för att alla fashionistas redan hunnit köpa en, men jag är ingen fashionista så jag är lite efter helt enkelt och det gör inte mig någonting!
Världens finaste lilla kjol! Jag gillar vippiga kjolar!
woooh, så kurvig är kanske inte jag, men det är så snyggt med en sånhär klänning!
Japp, julgransgrön och jättesöt!
Jättestor fin skjorta!
Fina svarta jeans med snygga slitningar!
Vill ha på nyårsafton!
Eller den här väldigt söta saken!
Här följer lite saker från cubus:
Världens mysigaste!
Very cousy, yesyes!
Pingvintröjan är så underbar att jag hade kunnat dö!
Jag gillar chiffong tror jag. Det ser fint ut på bild, jag ser förmodligen ut som ett tält i en såndär..
Och nu, lite stuff från KappAhl, ja, jag har tittat in i varenda webshop jag kände till!
Så hiiiimla mysiga!
En fin cardigan, som jag är väldigt mycket i behov av! Typ i alla fall!
Den här klänningen har jag kollat in jättelänge, men jag har bara sett den på en massa modeller, och modeller är fina i allt så jag har inte ens vågat prova den..
Och tillsist i min väldigt materiella önskelista så vill jag tillägga converse. Skorna ingen människa bör leva utan!
Ja, tomten, det var nog allt för mig.
Eller en sak till, som jag önskar mig mest av allt, en lugn och fin jul. Jag är inte så mycket för julen just för att den känns så krystad, det hade varit skönt att inte känna så, att bara få lov att njuta ett par dagar! Det önskar jag mig väldigt mycket.
Tragikomik
Men anledningen till att jag kom in på just begreppet tragikomik är det faktum att min pojkvän körde över min fot idag. Det är komiskt. Oavsett vad folk säger så är det makaber humor. Jag har skrattat från och till hela dagen, men nu när jag sitter här vid datorn (eftersom jag inte kan sticka till gymmet) med kryckorna bredvid mig så är det mest roligt. Så roligt att jag var tvungen att tröstäta lite chips innan.
Men nu ska jag titta på folk vars liv är ännu mer tragiska. One Tree Hill. Tacka gudarna för det!
Jag har hamnat i den där perioden som alla tjejer var i för typ år sedan. Chad Michael Murray kan nog vara det finaste som har visats på TV. Absolut inte det finaste i världen, för det är min Gustav (även om han nästan krossade min fot idag). Som sagt tragikomedi.
Marilyn Monroe
Jag älskar Marilyn Monroe.
Hon är typ det vackraste, snyggaste och
mest sensuella jag har sett.
Tror ni inte att jag får spela henne i vårt Sceniska Musikprojekt?
Classical Moments och jag är Monroe och sjunger I wanna be loved.
Tyvärr var jag inte lika snygg som henne, min peruk var förjävlig och jag kan ju
skatta mig lycklig om någon ens tyckte att jag "kanske kunde ha varit lite sensuell med lite justeringar.."
High Definiton
Festeliten
Här är bilder från kalaset. Jag vaknade i min säng dagen efter, utan att egentligen veta hur jag hamnade där, med en massa sms från olika klasskamrater. Ett där det stod att jag inte skulle berätta det vi pratade om, men jag har ingen aning om vad vi pratade om, så det är lugnt. Jag ska inte och jag kan inte berätta. Bra va?
Märkte någon att jag bytade kläder där mitt i någonstans? Varför?
- Har absolut ingen som helst aning.
Det var riktigt lyckat!
När saker inte går som de borde gå
Efter en frukost i lugn och ro och påklädning och sminkning (så att jag för en gångs skull såg anständig och nästan snygg ut) så satte vi oss i bilen. Skrattade åt små saker och pussade på varandra. Rockklassiker spelades och det var mysigt.
Sen skulle jag hoppa av, vid skolan, som vanligt. "Kör nu inte iväg, för jag har min väska med mina danskläder där bak". Gustav skrattade och skulle vara lite rolig, så när jag hade öppnat bildörren för att ta min väska så körde han. Ett par centimeter, max en decimeter kom han. Fyfan säger jag bara.
Jag tror aldrig Gustav kommer skämta så igen. Jag hörde ett knak från min fot och skrek "MIN FOT". Han hade kört över min fot. På nanosekunder hann jag tänka "fitta, nu kommer jag inte kunna dansa idag".
Efter diverse läkarbesök och röntgenplåtar så kom de fram till att jag möjligen har en fraktur i något konstigt sesamben i foten, typ vid stortån. Vilket jävla skämt. Jag kan också räkna ut att jag möjligen hade en fraktur. Och att jag möjligen skulle få hoppa på kryckor, möjligen skulle jag slippa gipset, men det var bara om jag för en gångs skull möjligen kunde ha lite tur.
Stackars min fina Gustav. Han skäms som en hund, men det här hade kunnat hända den bästa, jag menar min pappa gav mig ju en hjärnskakning genom att slå igen bakluckan på sin V70 i bakhuvudet på mig. Personer som inte använder sin hjärnkapacitet i "farliga" situationer ska inte vistas nära mig, för jag är en klumpeduns med extrem otur.
Det som retar mig mest är att jag förmodligen inte kommer kunna vara med på onsdag när vi ska ha gästlärare i dans. Men det kanske går... Möjligen!
Ett osammanhängande bildspel om livet det själv
Alltså. Att ha mens suger. Att precis ha haft mens suger. Att få tillbaka känslen i brösten suger, för det gör så in i helvete ont. Jag vet, jag är lite för intim ibland. Men, efter en bröstförminskning så har man knappt nån känsel i brösten och nu helt plötsligt gör dem jätteont. Hela jävla tiden!
Men det finns värre saker än så. Det ska nog bli mitt nya citat. För det är ju sant, och det är ju ett sätt att se positivt på saker och ting, fast ur en väldigt morbid synvinkel.
Jag har lite bilder att bjuda på dock.
Från mitt och Emmelys besök hos en femma i Trelleborg. De var superduktiga och vi hoppas verkligen att våra lektioner kommer gå hem lika bra i Bangladesh som i Trelleborg.
Vi har fått höra att vi är lika, och det är vi nog fan alltså! Men i alla fall, nöjda och glada på denna bilden. Jag drack äckligt rosé och jag vet inte riktigt vad Iza drack, förmodligen någonting som var minst lika illa..
Från samma kväll, ett gäng galna tjejer!
Dagens kaos
I alla fall, veckan har varit hektisk. Jag har spenderat alldeles för mycket tid i skolan, i genomsnitt 8-9 h om dagen och jag är riktigt störd i huvudet av all musik, teateruppspelande, släp av rekvisita, maskverkstad, dräktverkstad (vi har till och med sprungit runt och rullat oss i lera). Summeringen är: vi gör ALLT för våt projekt.
Dock, så höll jag på att dö idag. Dramatiskt.. Damm, stress, dålig luft, början till en förkylning och ansträngning utlöste ett av de värsta astma-anfallen på väääldigt länge. Trodde knappt att jag hade astma längre, det var så längesen sist. Fast jag har ju inte direkt saknat det. En av lärarna ringde nog ambulansen, eller om det var sjukvårdsupplysningen, tur i alla fall att de inte kom. Jag tyckte det var pinsamt redan som det var. Hela genrepet avstannade ju och alla blev totalt avtända på att fortsätta. Nu måste vi vara i skolan kvart över 7 på måndag istället.
Jaja, vad gör man inte?
Ett silverskrin
Är det inte bättre med ett par nära och kära? Jo, visst är det så. Trots det så fastnar jag i tankespåret "jag-har-inte-lika-många-vänner-som-alla-andra". Eller rättare sagt, jag har tappat alla mina vänner, fast innerst inne vet jag att det inte är så. Det är bara det att man har gått vidare, man har olika intressen och de som verkligen betyder något de håller man fast i, så är det ju, eller hur?
Man ska inte fastna i saker, eller hänga upp sig på saker. Jag har en fruktansvärd tendens att älta och stressa upp mig för småsaker. Det är nog en av mina allra svagaste sidor. Klumpen växer i magen och jag kan göra en sak som att jag glömde hälsa på en gammal bekant på bussen till ett gigantiskt problem.
Samma känsla upplever jag med det här kring vänner. Vänner. Nu sjunger dessutom Reza "You've got a friend" och mina ögon bränner. För vad, jag vet inte faktiskt. Det bara känns.. jag vet inte.
Som om jag har lagt allting i ett silverskrin och bevarar det där så fint, som ett dyrt halsband, men jag använder det aldrig, men ibland får jag panik och tror att det inte finns kvar. Men det ligger där, för jag rör ju aldrig det, men det är dammigt och gör sig inte till rätt där, egentligen.
Förstår ni då vad jag försöker säga?
Teaterapan är jävligt positiv idag
Fyfan, jag känner inte alls för att vara pigg och positiv och sticka till sången och teatern och vara pigga och glada Johanna som sätter alla toner och som kommer ihåg sina repliker.
Nix, den Johannan har stuckit sin kos idag, hon blev rädd för det lilla monster som har tågat in. Vi kallar henne Knyttemonstret. Knyttemonstret kommer vara en pain in the ass tills hon får solljus igen och slutar blåsa bort så fort hon går ut. Knyttemonstret kommer också klaga högt och ljudligt över allting så länge hon inte kan somna på kvällarna och Knyttemonstret har slutat att bry sig om hur hon ser ut för finnarna äter ändå upp henne.
Knyttemonstret har dessutom glömt att öva in replikerna till akt två. Så Knyttemonstret kommer få en utskällning av regissören idag.
Då kommer jag förmodligen bara vara ett Knytte..
Idag är det lördag
Jag ska köra min familjemedlemmar kors och tvärs för att de ska partaja idag. Där imellan ska jag också partaja, jag ska fira min pojkväns kompis 18årsdag. Det vill säga att jag kommer vara en god flickvän också som är nykter och kan agera chaufför till honom. Jag är en gudagåva!
Det är så skönt att det är helg, det är så himla underbart, denna veckan har varit stressig, utav bara fan dessutom. Nästa vecka börjar genrepen inför vårt sceniska musikprojekt och alla är lika stressade i vår klass. Men det kommer bli så jävla bra!
Bara ingen blir sjuk eller bryter benen eller något sånt, vi i vår klass och lärare kommer inte att klara av det, vra nerver är på helspänn, det är mer synd om oss som kommer bli drabbade än den som faktiskt kommer vara offret. För vi kommer dö.
Dessutom är det informationsmöte angående Bangladesh, vi åker snart. (19 januari). Oj, nu blev jag stressad över det. Vi måste fixa lite med det också nu. Shit, loggbok. Måste skriva det nu.
Sen ska jag hoppa in i duschen och bestämma outfit till ikväll. Funderar på taxi-looken
Puss på er!
Flyg ut ur fönstret, men kom tillbaka igen
Visst ska det bli underbart att ta studenten, men den senaste veckan verkar det som om "vad-händer-sen" tankarna ska äta upp mig. Jag har känt att mitt liv betyder nada och att jag gör för lite vettiga saker.
Fel tankegång då alltså.
Min mamma och min pojkvän är fina i alla fall. Pojkvännen låter mig förstöra hans nytvättade tröja bara för att jag envisades om att sminka mig igår morse. Jag envisades också om att börja gråta för ingenting. För att det känns som om det är så mycket, när det egentligen inte är någonting alls. Melankoli. Typisk svensk tonåringstanke, "Jag känner mig värdelös".
Jag är inte värdelös. Som en tjej i min klass sa till mig igår, "ah, du har tagit körkort och du har världens bästa pojkvän, sluta nu". Jag tänker på de orden och säger "ja, du har rätt".
På tal om andra roligare saker. Familjen från Spanien har hört av sig, vi har mailat. Flera mail faktiskt. De gillar mig, de gillar att jag åker konståkning och verkar glad och sprallig, det är tur att de inte kan svenska och läser mina dumma inlägg här ibland, för om sanningen ska fram så är jag faktiskt en av de gladaste personerna jag känner, ibland låtsas jag bara att jag inte är det.
De har två söner, i sju och tioårsåldern. Två underbara söner! Underbart söta! Jag får mitt eget badrum och eget rum, det enda som väntas av mig är att jag ska ta dem till skolan, fixa frukost, bädda deras sängar, hämta dem från skolan och kanske bjuda på en svensk maträtt då och då. Hålla städat på mitt rum också, resten sköter deras housekeeper. I deras 500 kvm stora hus. I Spanien, 20 minuter från Madrid. De hade också stor förståelse att jag ville sova vissa helger om jag hade varit ute och partajat.
De verkar vara perfekta!
Sen så ville dem såklart att jag skulle ta deras två (söta) söner till ishallen med jämna mellanrum för att åka skridskor. Ehh, ja! Jag är ju inte före detta konståkare och tränare liksom, det har ju jag jättestora problem med att göra.
Jag. Vill. Till. Familjen Diego i det jättestora huset utanför Madrid.
Haha.
Framtidsdrömmar
Funderade ett tag på att sticka till gymmet, men kroppen sa nej. Hjärnan sa nej. Huvudvärken sa definitivt nej.
Ah, Johanna, Sudda sudda bort din sura min!
Men vet ni vad? Två familjer har hört av sig och vill ha mig som au-pair. Den ena var visserligen från Frankrike och hade skrivit ett brev jag fattade två ord av: bonjour och au revoir! Dessutom hade de trillingar.. I ett-årsåldern. Haha. Det hade kunnat bli komiskt, jag med en familj som bara kan prata franska och tre stycken ettåringar som springer i cirklar och skriker saker på obegriplig bebis-franska. Jag tackade nej till den familjen.
Men den andra! 45 min från NYC, bosatta i New Jersey, tvillingar i sjuårsåldern som älskar att åka skridskor. Hej perfekta familjen!
Nu håller vi tummarna!
Gör ett försök
På tal om snygghet, jag ska till gymmet idag. Ha bodybalance och danceaerobic. Jag har lagt ner träning, hur pepp är det liksom egentligen att sticka till gymmet på en jävla cykel i ösregn och vintermörker? Inte så pepp nej. Men jag måste, jag ska bara städa rummet först. Det ser förjävligt ut. Som vanligt. Stinker gör det också, gympapåse, typ.
Fresh?
Sen kommer Gusten hit, tack för det. Hade egentligen behövt plugga nu, men känner inte för det alls. Jag tittade på One Tree Hill istället, det gav mig liksom så mycket mer. Typ.. ångest?
Haha, det är sorgligt!
det finaste
"Jag vet att vi bråkar och blir sura på varandra ibland. Ibland säger vi till varandra att det kanske inte är lönt att fortsätta. Men jag vet att jag alltid vill vara med dig Johanna! Du e helt enkelt den finaste och bästa människan som finns!"
Tack gode gud för honom. Jag tror bestämt att Gud är kär i mig förresten, annars hade jag aldrig fått Gustav. Han är fin som ingen annan!
Trött-skratt-humör
Känner mig ganska tvivelaktig och ångrar matvalet idag. McDonalds, fy på mig och mamma. Det blir träning imorgon, då ska jag komma igång. Ingen bantning eller så, bara träning, må bättre typ, orka mer. Längtar redan till våren. Längtar alltid någonstans, är så dålig på att leva i nuet.
Nu ska jag sova i alla fall, tror bestämt att jag kryper ner hos mamma, hon är på snackhumör. Det är bra, det är jag med. Måste prata av mig allt, det är så bra med mamma. För hon är inte en sån tjejkompis som analyserar tankarna, hon säger ja eller nej och tycker inte synd om mig, hon säger bara att det ska bli bra. Det finns inte ens någonting som kan bli bättre.
Allt blir bra.
Puss på er sålänge
Brist på rubrik
Ingen vet.
Men jag vet en sak, och det är att det är måndag imorgon. Jag känner att jag inte får ha tillräckligt mycket helg, får träffa min pojkvän tillräckligt mycket, eller mina kompisar, eller min familj. Eller städa rummet.
Detta ska bli en bra vecka. Jag ska hitta en bra inställning, nästa helg blir också bra. Då ska jag göra massa roliga saker har jag bestämt!
Stjärnsystrar
Iza är inte min stjärnsyster men hon kunde varit, vi är konstigt lika på många olika vis, inte bara utseendemässigt men vi är uppenbarligen lika sjuka i huvudet båda två. Eller så har vi en tendens att trigga varandra till både det ena och det andra, I donno.
Har precis haft en väldigt givande (?) msn-konversation med denna damen, jag är inte mycket för msn egentligen, är bara inloggad för att det ska så vara när man sitter vid datorn och gör ingenting men den här konversationen tog priset.
Iza är, som sagt, halvgalen och han fått span på en kille. Låt oss kalla honom receptionist-bög-Erik. Han är inte bög, eller homosexuell som det så fint egentligen heter men receptionist är han. Iza is in love.
Jag personligen har aldrig sett mannen, men jag är en god vän och stöttar till hundra procent. Även om det innefattar en tjej som gymmar varje dag, kollar upp killens schema, letar igenom hundratusentals Erikar i Skåne län på facebook så stöttar jag henne. För jag är en god vän, eller så gillar jag bara att skratta åt andra i deras frånvaro, den frågan håller vi obesvarad tillsvidare.
Konverationen började i normal takt med att hon skulle, som sagt, leta efter mystiske Erik på ansiktsboken, men... det är jobbigt, så vi hittade andra lösningar.
- Kolla upp hans schema, genom att ständigt och alltid befinna sig på gymmet.
Fördelar: väldtränad. Nackdelar: she will smell like massa svett.
- När hon vet när han befinner sig på plats så drar vi dit prällen, (så att killen inte har någon chans liksom)
Fördelar: snabbt och enkelt Nackdelar: Han kanske är jude (vi har en lösning på det, hon får ju konvertera i förväg.
- Bröllopsfest i spinningsalen är spännande. Bröllopsnatt i solariumet är spännande. Kama Sutra sex i gymmaskinerna är spännande.
Fördelar: ovanlig = sexigt Nackdelar: det är svettigt på ett gym.
Ehm ja, det urartade lite. Men vi har i alla fall kommit på en användbar ragg-replik:
Hej receptionist-bög-erik jag har vinnarskalle och kan aldrig ge upp, sett dig på gymmet, tyckte (?) att vi fick kontakt, gick igenom alla erikar i skåne län på facebook och hittade DIG. Vill du träffa mig?
Jag menar, tjejen har honom på kroken. Jag har paxat att vara den som håller upp släpet, det här kommer att gå bra!
Vi borde lyssna mer på de som älskar oss
Min pojkvän är en klok varelse. Dessutom tycker han om mig för att jag är jag. Han är smart och rolig, snygg och trevlig och han skulle göra allt för mig. Han är fin och jag borde lyssna mer på honom, för hade jag gjort det så hade jag haft så otroligt bra självförtroende.
Han tycker till exempels att bloggar inte är bra. Att vi tjejer har någon konstig gen som gör oss besatta av allt som skiner och glänser på utsidan utan att titta på innehållet. Så är bloggar, många bloggar, och vi andra "dödliga" vi sitter framför skärmen och suger in oss deras outfits, dyra fikor och glammiga frisörbesök. Ingen erkänner det, men de stora bloggerskornas ord är lag.
Vi säljer vår själ för detta, för det ytliga, för den lilla lilla kakbiten som dessa fantastiska människor skriver ner. Det slutar alltid med att man har ångest. De har finare hår, finare kläder, snyggare naglar, passar bättre i rött läppstift, har mer pengar OCH de är kända. På grund av att de har allt det där, eller de har allt det där på grund av att de är kända.
Vi får ångest för att vi inte är lika bra, lika fantastiska, lika intressanta. För att vi en lördagskväll inte är ute på senaste innebaren med alla våra sjukt roliga kompisar eller för att vi köper lårhöga stövlar för tusentals kronor.
Visst, jag tror inte att bloggerskorna menar det, men de ger oss andra tjejer dåligt självförtroende. Vi älskar allt som står på en piedestal och där står bloggerskorna. In the center of the attention och glänser av faktumet: syns man inte, finns man inte. Medan sådana som jag får stå bredvid och titta på. Med finnar, mina gamla vanliga jeans, otränad mage och tråkigt hår.
Men som sagt, min pojkvän tycker om mig för att jag är jag, mina kompisar tycker att jag är rolig att vara med och mina föräldrar tycker att jag är något utav det bästa de har gjort. Vi får inte glömma det, vi som står bredvid och tittar på.
Vi borde lyssna mer på de som älskar oss. Min pojkvän säger att jag ska sluta läsa alla bloggar, för mitt eget bästa. För han ser vad det gör med mig och han hör vad jag säger och hur jag står framför spegeln och tittar. Så jag ska faktiskt göra ett ärligt försök. Kanske har han rätt, kanske kommer jag att känna att jag får ett bättre självförtroende? Let's try it.
Det jobbiga är bara att jag redan har kli i fingrarna.
PM - personligt meddelande - personliga minnen - personlig manifestation
Så, tillbaka till problemet. Mina föräldrar läser min blogg. Och just nu vill jag bara skriva ut att jag är bakfull. Men jag vill ju inte vara en dålig dotter som inte kan ta ansvar och som - fy och pi - dricker alkohol. Närmare bestämt rosé. En flaska rosé. Pissäcklig rosé. (Billig rosé bör nog tilläggas).
Men vet ni vad, mamma och pappa, jag hade trevligt och ja, jag vet, man kan ha kul utan alkohol. Men ibland måste även jag släppa på tyglarna lite. Dessutom var jag i trevligt sällskap och min pojkvän hämtade mig. Ja, jag vet. "Det hjälper inte", och jag vet att "det har blivit lite mycket party" på senaste tiden.
Men...
Jag är ung och jag är dum och ibland vill jag vara det på riktigt. Förstår ni? För ärligt talat, jag är ganska duktig förövrigt.
Nej, jag vet, jag har kanske inte så välstädat rum alla gånger.. Och ja, jag glömmer att tömma diskmaskinen och tvättmaskinen och tvättkorgen och soppåsen, ibland. Ofta kanske. Men det är en ANNAN diskussion.
Så jag tänker ta konsekvenserna av gårkvällen och sitta och skriva PM med en baksmälla. Jupp, I will.
Dessutom är det här MIN blogg och jag skriver vad jag vill i den, men ni får gärna läsa!
Puss på er!