JohannaFridaWilma

Tjofaderfittan!

Återgå till min bloggspace. Känner att detta är för tragiskt helt enkelt, platt och tråkigt och oinspirerande.

Så välkomna till min bloggspace ni, mina tre läsare :)

http://johannafridawilma.bloggspace.se




Puss på er!

Här är jag! Strålande glad och igår studsade jag till och med lite. Det var längesen jag studsade, men igår då studsade hela jag. Det kändes bra. Studsa är jävligt bra!

Anledningen var så enkel som ett litet glädjande ljus att se fram emot. Det var allt jag behövde, någonting som kan fylla upp min höst lite, annars hade det lätt bara blivit äldreboende och jag skulle vara halvvägs till dement.

Jag och min mor satt och kollade runt på skolor, överallt. Skolor som innehåller någonting av dans, teater eller sång. Vi hittade en i Norge, som vi trodde var perfekt. Tills vi såg ett youtube-klipp på deras senaste uppsättningar av "Cats". Förlåt, nu kommer jag att låta som en hemsk människa men det såg ut som inavlade katter.. Och koreografin? HAHAHAHA. En arm här och ett ben där och en liten kattjävel som satt i mitten och skakade svans. Väldigt skrattretande! Och priset för denna mentala institution då? 70 000 norska kronor. Tack, men nejtack.

Så där satt vi i soffan och skrattade åt dessa... jag vet inte vad jag ska använda för uttryck... och så helt plötsligt så kommer det upp en annons om en musikal-utbildning i Malmö. OCH DET ÄR DÄR JAG SKA BÖRJA!

Wie! Den trettonde september ska jag vara på min första lektion. Det är liksom förlagt på kvällstid ett par kvällar i veckan, jag ska läsa ensemblesång, musikalinterpretion, musikalteater, repetoar, jazz, broadwayshowdance och musikalproduktion. Sen blir det förmodligen en privatlektion i veckan och man får en egen coach som följer upp en ett par gånger under terminen och förhoppningsvis kommer detta att bli jättebra!

Wie, nu kan nog det mesta kvitta. Jag är glad över detta i alla fall!

En annan sak jag är glad över är att jag steg upp kvart över sex imorse för att sticka till gymmet, nu jäklar skapar vi goda vanor, jajemen! Snart kommer sunda, trimmade Johanna med vitt leende (yesbox har fixat tandblekning också).

Som mamma sa igår: "efter ett halvår på MAMA (skolan), och med ett vitt leende, längre blont hår och vältränad kropp, vilken jäkla skola kan säga nej då?"


PUSS!

12 bast och musikaliskt geni. Jo, känns bra. Fyfan, han är grym. Varför drillade inte mina föräldrar mig, jag vill också kunna spela piano.. och skriva egna låtar och vara allmänt grym. liksom.

Oh, det är nästan så att man önskar att om man en dag fick en son så skulle man vara en hemsk människa och sätta honom på konståkning. Tänk så hade han blivit så här bra? Aaaah, det är så fint!

Jag älskar teater. Jag älskar att stå på scen. Jag älskar att få en ny roll att anamma och lära känna och jag älskar när jag väl klurat mig igenom ett manus och när jag kan replikerna.

Men jag hatar att sitta och traggla igenom dem. Det är det värsta jag vet. Just nu önskar jag att jag hade en dubbelhäftande hjärna som snappade upp alla ord jag läste ordagrannt. Så att jag slapp att sitta och traggla. Jag har visserligen ett ganska bra minne, ibland till och med lite fotografiskt, men missar man ett ord så låter en replik fel och då blir allt fel.

Men till ikväll ska alla repliker sitta. Jag klarar det. Dessutom vågar jag inte riskera någonting annat, det är inte för uppskattat att var borta från repetitionerna i tre veckor för att sedan komma tillbaka och inte kunna ett dyft.

Skärpning!

Det är såååå coolt att jag kan dö. Det här är början på något nytt och stort. Det är början på ett nytt liv.

Bara väntar på att mina inbitna fans ska kasta snöbollar på fönstret och skrika efter min autograf, alla ser likadana ut som mig såklart. Sådär som väldigt inbitna fans gör (och eftersom jag har suttit hårmodell och "frisörskan" gjorde lite tokigt så ser jag ungefär ut som jag gjorde i trean när jag lekte med saxen). Det kommer bli Oscargala nästa. Herregud, Malin Åkerman släng dig i väggen. JAG är Sveriges nästa hopp!

Eh.. Sådär, nu har mina luftslott sjunkit lite, jag syns kanske inte riktigt så jättemycket. Man ser mig lite då och då, om man tittar noga. Men, som min mamma alltid har sagt: drömma får man!

Ni kan ju titta efter själv, det är i alla fall vår fina underbara flickkör som är med och sjunger i början. Fy vad jag längtar tills den kommer ut! DÅ ska vi ha filmpremiär allesammans och rulla oss i vår egen lycka..

Den absolut enda gången det är okej att lyssna på Carola är till julen. Carola är ingen större favorit här inte, har riktigt svårt för henne, men jag ÄLSKAR Himlen i min famn, fast det är inte tack vare Carola.

Förra året var jag med i Trelleborgs Lucia och vi sjöng vår egen version på den här låten. Vi var fantastiska och nu i fredags hade vi kröning för detta årets lucia och hennes tärnor och då sjöng vi denna låten igen. Jag får lika mycket rysningar varenda gång.

Lucia är det absolut bästa med julen, för då får man sjunga!

Idag ska jag faktiskt gå årets första luciatåg. På Odd Fellow med ett par tjejer från kören, vi får nog till och med lite money för det. Som sagt, det absolut bästa med julen.

Ni behöver inte titta på henne, bara lyssna! Och tänk att vi gjorde det mycket mycket bättre! (Man får lov att vara lite självgod ibland)

Jag har visserligen lagt skridskon på hyllan nu under hösten, men konståkning ligger mig varmt om hjärtat! Här är två av mina åkare, som har blivit stora och riktigt duktiga. Jag dömde dem i en tävling för ett par helger sen.

Julia, den understa bilden har jag tränat sen hon började åka. Det är så kul att se hur de har utvecklats!

Till våren ska jag förmodligen börja träna själv igen, det var dock flera år sedan nu så det kommer vara ringrostigt...

För ett tag sen skulle vi leka med skuggor. Det var ett jävla asande med gigantiska lampor (som typ hade kunnat värma upp ett växthus). Men effekterna är sjukt coola, och jag vet, det är inga proffsbilder, men jag är påväg att lära mig, aight?

Sen Gustav visade det här för mig första gången har min syn på Robert Gustavsson förändrats radikalt. Hna kan nog vara den duktigaste komikern, imiteraren med mera i Sverige. Han är grym. That's fact!

Elephant Love Medley - Moulin Rouge.

Vet inte om det bara är ester som går igång på den här låten i festsammanhang, men ja, i lördags blev detta en riktigt partyhit. Strange.

Men filmen är grym, scenografin, storyn och musiken est fantastique!

Jag känner mig relativt tom nu. Så är det när en vecka har varit riktigt tung och man kommer fram till fredagen och hamnar på sitt rum i sin vita schäslong och får chansen att uttrycka sina känslor i ord. Då känner jag mig tom.

I alla fall, veckan har varit hektisk. Jag har spenderat alldeles för mycket tid i skolan, i genomsnitt 8-9 h om dagen och jag är riktigt störd i huvudet av all musik, teateruppspelande, släp av rekvisita, maskverkstad, dräktverkstad (vi har till och med sprungit runt och rullat oss i lera). Summeringen är: vi gör ALLT för våt projekt.

Dock, så höll jag på att dö idag. Dramatiskt.. Damm, stress, dålig luft, början till en förkylning och ansträngning utlöste ett av de värsta astma-anfallen på väääldigt länge. Trodde knappt att jag hade astma längre, det var så längesen sist. Fast jag har ju inte direkt saknat det. En av lärarna ringde nog ambulansen, eller om det var sjukvårdsupplysningen, tur i alla fall att de inte kom. Jag tyckte det var pinsamt redan som det var. Hela genrepet avstannade ju och alla blev totalt avtända på att fortsätta. Nu måste vi vara i skolan kvart över 7 på måndag istället.

Jaja, vad gör man inte?

Pirr i magen, ligger död i sängen.

Funderade ett tag på att sticka till gymmet, men kroppen sa nej. Hjärnan sa nej. Huvudvärken sa definitivt nej.

Ah, Johanna, Sudda sudda bort din sura min!

Men vet ni vad? Två familjer har hört av sig och vill ha mig som au-pair. Den ena var visserligen från Frankrike och hade skrivit ett brev jag fattade två ord av: bonjour och au revoir! Dessutom hade de trillingar.. I ett-årsåldern. Haha. Det hade kunnat bli komiskt, jag med en familj som bara kan prata franska och tre stycken ettåringar som springer i cirklar och skriker saker på obegriplig bebis-franska. Jag tackade nej till den familjen.

Men den andra! 45 min från NYC, bosatta i New Jersey, tvillingar i sjuårsåldern som älskar att åka skridskor. Hej perfekta familjen!

Nu håller vi tummarna!

Och jag älskar Brandi Carlile. Från och med nu bör ni också göra det. Denna låten i cello-version. Det är knottror.

Jag håller med Nigel. Det här är anledningen till att jag älskar dans. Det har verkligen förmågan att uttrycka så mycket utan att säga ett endaste ord.

Just det här konststycket handlar om en cancersjuk kvinna. Kan vara något av det vackraste jag sett.

Och den är grym! Jag ska möblera om och fixa till mitt rum hos pappa. Det har alltid varit någon form av provisorisk lösning och det är så dumt planerat att man nästan får panik där. Mitt rum hos mamma är planerat in i minsta detalj och har ett mörkt tema med cerisa inslag och massvis av marilyn monroe tavlor. Usch, det lät förfärligt hemskt, men jag ska lägga upp bilder på att det är riktigt mysigt lite längre fram.

Men här är mitt rum hos pappa (ostädat förvisso)


Ja, ni ser! Det är mest ett ihopsläng av möbler. Till exempels den där byrån är nästan tom på grejer,
alltså helt värdelös.

Men jag har ju som sagt en plan. Och den planen heter Ikea! Det här ska bli fluffigt rosa och mysgulligt!

Jag har inte kommit ur åldern då man älskade ljusrosa och himmelsängar, och ett sånt myggnät från Ikea ska jag definitivt ha ovanför min säng. Kolla bara så fint!


Och självklart ska jag ha ett småblommigt överkast. Småblommigt passar så bra till svarta tjocka ramar, och sådana har jag redan på mitt rum som är fyllda med balettmotiv och fotografier. Eftersom jag är en liten dansare då såklart!



Dessutom ska det blomstra lite på väggarna. Så himla fint tycker jag, och som jag sa innan, svart blir bra kontrast till det fluffiga och småblommiga!



Sen fattas det bara en mysig matta att sätta fötterna på och lite ljus, så har jag ett ritkigt fint rum. Som kommer kosta max 700 kr! Lite ommöblering och spackla igen hål och måla över, men vi har kvar färgen här hemma. Det enda som är kvar nu är att övertala pappsen... Det är nästan det svåraste!

Nu ska jag snart träffa Johannisen och vi ska plöja second hand butiker hela dagen, kanske hittar någonting fint!!

 

Det här är guld i mina öron!