Trött-skratt-humör

Fyfan vad jag är rolig. Fyfan vad mitt liv är bra. Nu borde jag sova, kommer vara så jävla trött imorgon. Svordomarna flödar, varför är det så svårt att komma ifrån datorn vid rätt tidpunkt. Jag känner mig ensam, ville egentligen ha pojkvännen här. Är så dålig på att vara ensam, det känns så hemskt. Han får aldrig lämna mig, mina kompisar får aldrig lämna mig, min familj får aldrig lämna mig. Jag är ingen sån människa som klarar av det, som är stark. Jag är nog mest bara rolig. Om ens det. Är jag intressant ens?

Känner mig ganska tvivelaktig och ångrar matvalet idag. McDonalds, fy på mig och mamma. Det blir träning imorgon, då ska jag komma igång. Ingen bantning eller så, bara träning, må bättre typ, orka mer. Längtar redan till våren. Längtar alltid någonstans, är så dålig på att leva i nuet.

Nu ska jag sova i alla fall, tror bestämt att jag kryper ner hos mamma, hon är på snackhumör. Det är bra, det är jag med. Måste prata av mig allt, det är så bra med mamma. För hon är inte en sån tjejkompis som analyserar tankarna, hon säger ja eller nej och tycker inte synd om mig, hon säger bara att det ska bli bra. Det finns inte ens någonting som kan bli bättre.

Allt blir bra.

Puss på er sålänge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0