Vete och socker tillsammans kan liksom inte bli äckligt!
Idag var jag duktig, tyckte jag i alla fall. Jag sprang tre varv i Östervångsparken (som är springparken här i Trellehåla). TRE varv. Ni anar inte hur länge sedan det var. Stoltheten har inte gått att ta miste på.
Så när mamma kom hem med en påse från bageriet kände jag att det skulle jag nog kunna unna mig. Så det gjorde jag. Ack så gott vete och socker är liksom. Smörbullar. Mmmmmm. När jag skulle hugga in på kanelbullarna så klämde jag ur mig, som ett sorts försvar "jag har ju trots allt sprungit tre kilometer idag". Surkuken lyckades klämma ur sig att man minsann skulle springa en mil MINST om man ville bli av med en kanelbulle.
Så jag övervägde saken och bestämde mig för att bara ta en halv. Då var det ju mer okej, eller hur? Smörbullen räknas liksom inte tycker jag.
Så när mamma kom hem med en påse från bageriet kände jag att det skulle jag nog kunna unna mig. Så det gjorde jag. Ack så gott vete och socker är liksom. Smörbullar. Mmmmmm. När jag skulle hugga in på kanelbullarna så klämde jag ur mig, som ett sorts försvar "jag har ju trots allt sprungit tre kilometer idag". Surkuken lyckades klämma ur sig att man minsann skulle springa en mil MINST om man ville bli av med en kanelbulle.
Så jag övervägde saken och bestämde mig för att bara ta en halv. Då var det ju mer okej, eller hur? Smörbullen räknas liksom inte tycker jag.
Kommentarer
Trackback
