urladdad svettstrumpa
Japp, det är en jävligt bra beskrivning idag. Urladdad svettstrumpa. Alltså inte rumpa, utan strumpa.
Vaknade i Gustavs säng idag, orkade inte öppna ögonen, låg där med huvudet mot hans bröst och ville inte öppna ögonen, han är så mysig när han sover och jag var så trött. Så jag somnade om och drömde om maginfluensa. Jo, det är sant! Jävligt äckligt faktiskt. Men jag befann mig i New York och hade maginfluensa så jag ville ändå fortsätta sova. Så småningom tycker min pojkvän att det är dags att vakna. Men det tycker inte jag. Jag var en död fisk. Men efter lite frukost på sängen var jag vaken, men ändå inte redo för att kliva upp. Vid halv ett blev jag uppdragen med hot. Fortfarnade trött som ett as. Förstår egentligen inte varför, jag har sovit så himla mycket nu på senaste tiden, men jag känner mig som en zombie.
I fredags höll vi vår vernissage. ÄNTLIGEN! Och så duktiga vi har varit jag och Lysan. 4200 kronor samlade vi in under kvällen. Nu har vi upp emot 10 000 kronor. Förstår ni att det är pengar som räcker för att hålla igång två stycken skolklasser i ett helt år med lärarlöner, material osv. Vi kanske ser till att ca 60 stycken små bengaler blir läs-, och skrivkunniga. Ni förstår nog inte lyckan. Den kan man nog bara förstå om man har varit på plats och mött dessa människor.
Nu har jag bara en sak kvar som rör projektet och det är rappporten. Det är den jag ska ägna min söndag åt. Jag, min trötta kropp och mina slitna hjärnceller som har stressat alldeles för mycket på sista tiden ska försöka sammanställa det nu. Får jag inte MVG på projektarbetet ska jag stämma dem jävlarna. INGEN har lagt ner så mycket energi, tid och engagemang. Hundra timmar ska det gå åt till projektarbetet. Vår resa gick på 500 h. Lägg sedan till alla förberedelser, vaccineringar, utprovning av lektionsmaterial, föreläsningar, förberedning av föreläsningar, vernissage med mera. Dessutom pratar vi om det hela tiden, drömmer om det, planerar in tid för det, låter våra kärleksliv ta stryk på grund av det.
Som sagt. Får jag inte MVG så vet jag var min lärares brevlåda bor.
Så var det sagt!
Hjärtliga kramar från pisse-Johanna
Vaknade i Gustavs säng idag, orkade inte öppna ögonen, låg där med huvudet mot hans bröst och ville inte öppna ögonen, han är så mysig när han sover och jag var så trött. Så jag somnade om och drömde om maginfluensa. Jo, det är sant! Jävligt äckligt faktiskt. Men jag befann mig i New York och hade maginfluensa så jag ville ändå fortsätta sova. Så småningom tycker min pojkvän att det är dags att vakna. Men det tycker inte jag. Jag var en död fisk. Men efter lite frukost på sängen var jag vaken, men ändå inte redo för att kliva upp. Vid halv ett blev jag uppdragen med hot. Fortfarnade trött som ett as. Förstår egentligen inte varför, jag har sovit så himla mycket nu på senaste tiden, men jag känner mig som en zombie.
I fredags höll vi vår vernissage. ÄNTLIGEN! Och så duktiga vi har varit jag och Lysan. 4200 kronor samlade vi in under kvällen. Nu har vi upp emot 10 000 kronor. Förstår ni att det är pengar som räcker för att hålla igång två stycken skolklasser i ett helt år med lärarlöner, material osv. Vi kanske ser till att ca 60 stycken små bengaler blir läs-, och skrivkunniga. Ni förstår nog inte lyckan. Den kan man nog bara förstå om man har varit på plats och mött dessa människor.
Nu har jag bara en sak kvar som rör projektet och det är rappporten. Det är den jag ska ägna min söndag åt. Jag, min trötta kropp och mina slitna hjärnceller som har stressat alldeles för mycket på sista tiden ska försöka sammanställa det nu. Får jag inte MVG på projektarbetet ska jag stämma dem jävlarna. INGEN har lagt ner så mycket energi, tid och engagemang. Hundra timmar ska det gå åt till projektarbetet. Vår resa gick på 500 h. Lägg sedan till alla förberedelser, vaccineringar, utprovning av lektionsmaterial, föreläsningar, förberedning av föreläsningar, vernissage med mera. Dessutom pratar vi om det hela tiden, drömmer om det, planerar in tid för det, låter våra kärleksliv ta stryk på grund av det.
Som sagt. Får jag inte MVG så vet jag var min lärares brevlåda bor.
Så var det sagt!
Hjärtliga kramar från pisse-Johanna
Kommentarer
Trackback
